Forskning > Deglaciationen i södra Sverige

Isavsmältningen i södra Sverige

Vi har daterat de sista skedena av den senaste istiden i Sydsverige, perioden då isen gradvis smälte tillbaka, med hjälp av exponeringsdateringar. Det är en metod som bygger på att ett stenblock eller en klippa som ligger vid markytan ständigt utsätts för kosmisk strålning. Denna strålning bildar bland annat Beryllium-isotopen ¹⁰Be i stenen som sedan kan mätas. Ju mer ¹⁰Be, desto längre har blocket eller bergytan exponerats. En inlandsis kan nollställa räkneverket, antingen genom att erodera berget så att en ny yta exponeras eller genom att placera block vid ytan som inte tidigare exponerats. En stor fördel med metoden är därför att den, under ideala förhållanden, kan datera själva bildandet av en landform. Det skiljer metoden från många andra sätt att datera glaciala landformer vilka vanligtvis bygger på att hitta daterbart material som är äldre eller yngre än landformen som man egentligen är intresserad av.

Våra dateringar tyder på att Kullahalvön i nordvästra Skåne blev isfri för mellan 17 och 18 tusen år sedan, följt av centrala Skåne mellan 16 och 17 tusen år sedan. De sydligaste delarna av Skåne kan dock fortfarande ha varit istäckta i och med att is fortsatte att röra sig genom Östersjön. Isen drog sig sedan tillbaka mot nordost och södra Småland verkar ha blivit isfritt för ungefär 15,6–16,6 tusen år sedan, Vimmerbytrakten för ungefär 14,5 tusen år sedan och nordligaste Småland för omkring 13,8 tusen år sedan.

Generellt är många av våra åldrar lite äldre än de klassiska dateringarna ifrån området, så vi kan nog förvänta oss att de exakta deglaciationsåldrarna kommer att fortsätta att diskuteras.

Isavsmältningen i södra Sverige
Isavsmälningskronologi för södra Sverige. De genomsnittliga kosmogendateringsåldrarna (svarta, tusen år före nutid) är inlagda tillsammans med de äldsta ¹⁴C åldrarna från utvalda lokaler och uppskattade deglaciationsåldrar ifrån Lundqvist & Wohlfarth (2001) (röda). Områden över högsta kustlinjen är markerade i grönt. För platser där kosmogendateringarna gav alltför spridda värden för att ett medelvärde skulle vara meningsfullt anges istället den trovärdigaste dateringen. Föreslagna korrelationer mellan ostkusten och västkusten är markerade med streckade linjer men är spekulativa. För detaljer se gärna ursprungsartikeln. Utöver den här studien har deglaciationsåldrarna också hämtats ur Ringberg (1989), Sandgren m. fl. (1999), Lundqvist & Wohlfarth (2001), Johnsen m. fl. (2009), Larsen m. fl. (2012) och Houmark-Nielsen m. fl. (2012).

Anjar, J., Larsen, N. K., Håkansson, L., Möller, P., Linge, H., Fabel, D. & Xu, S. 2013: A ¹⁰Be based reconstruction of the Fennoscandian ice sheet's deglaciation in southern Sweden. Boreas 43, 132-148. Länk

Läs mer

Borrkärnor visar Östersjöns utveckling under den senaste istiden
Undersökningar av borrkärnor ifrån Kriegers Flak i södra Östersjön visar hur området har utvecklats under de senaste 55-tusen åren. Det är en omväxlande historia med upprepade nedisningar men också perioder med brackvatten och perioder då delar av Östersjön torrlades. Läs mer.

Forskningsexpedition till Taimyr
Under sommaren 2012 deltog jag i en sju veckor lång forskningsexpedition till Taymyr med syftet att datera inlandsisarnas rörelser över området. Vi färdades därför med gummibåtar längs Luktakh-floden, Övre Taimyrfloden och Logata, totalt nästan 35 mil. Läs mer.

Isfri period i Dalarna mitt under den senaste istiden
När den Skandinaviska inlandsisen var som störst täckte den hela Sverige och långt in i norra Tyskland. Periodvis var den dock betydligt mindre. I den här studien har vi daterat sand i ett grustag utanför Idre och funnit att området måste ha varit isfritt någon gång för 50-40-tusen år sedan, mitt under den senaste istiden. Läs mer.

Tillbaka till översikten över forskningsprojekten